prolaktin, SHBG, testosteron och LH.

Blodstatus: B-Hb, EPK, B-EVF, MCH, MCHC, MCV, TPK, LPK

Elektrolytstatus*: Natrium, kalium, kreatinin, (klorid, bikarbonat)

Leverstatus*: Bilirubin, ASAT, ALAT, ALP, PK, amylas, gamma-GT

Koagulationsstatus*: APTT, PK (PK= PK-INR i hela dokumentet), TPK

Intoxikationsprover*: Etanol, metanol, paracetamol

Syra-basstatus: Blodgaser: pH, PaO2, PaCO2, BE, (laktat)

 

Blödningsprover, det vill säga p-PK (INR), APT-tid och trombocyter, som är tagna inom de senaste 48 timmarna ska finnas. Patienten får inte ha någon klinisk blödningsbenägenhet eller ta antikoagulantia

 

 

Hemoglobin (B-Hb) Låga värden förknippas med anemi, men kan också bero på en ökad plasmavolym. Höga värden kan bero på relativ, primär eller sekundär polycytemi. Relativ polycytemi beror på en sänkt plasmavolym. Detta ses vanligen vid dehydrering eller förlust av plasma men kan även bero på stress. 

B-Hb beställs dessutom inte sällan för att kontrollera vätskefördelningen intra- och extracellulärt 

 

Kreatinin (P-Krea) Kreatininkoncentrationen mäts ofta i blodet (s-Kreatinin eller p-Kreatinin) och höga värden kan vara ett tecken på försämrad njurfunktion. Höga värden ses även efter måltid med mycket kött eller hos personer med stor muskelmassa. 

 

Totalantal leukocyter (B-LPK) Vid virusinfektioner ökar framför allt mängden monocyter och lymfocyter i blodet. 

 

Förhöjda värden ses vid infektioner exempelvis appendicit blindtarmsinflammation), divertikulit (tarmficksinflammation), sepsis (blodförgiftning) eller meningit (hjärnhinneinflammation). Mycket höga värden kan ses vid leukemier (blodcancer). Låga värden ses ibland vid sepsis om de vita blodkropparna har förbrukats i inflammationen 

 

Erytrocytvolymfraktion (B-EVF) är den del av blodet som erytrocyterna utgör Analysen utförs parallellt med B-Hb och B-EPK med automatiska instrument. B-EVF används inte bara för att beräkna erytrocytindices utan är också ett alternativ till B-Hb, som en del i uppföljningen av vätskebalansen.

 

C-reaktivt protein (P-CRP) Akutfasreaktion de förändringar i plasmaproteinernas koncentrationer med bl.a. ökning av CRP (akutfasprotein), orosomukoid och alfa-1-antitrypsin, som inträffar under den akuta fasen av inflammatoriska sjukdomar under inflytande av cytokiner. akutfasprotein, ett protein som fått sitt namn genom sin egenskap att i närvaro av kalciumjoner bindas till C- polysackariden i bakteriekapseln; proteinet bildas i levern och dess halt stiger kraftigt vid inflammatoriska tillstånd, varför mätning av dess halt används som klinisk- kemiskt laboratorieprov i de situationer där man förr mätte "sänkan" 

 

Glukos (B-Glukos) laboratorieprov som mäter blodsockerhalten.

 

Hemolys kan ge förhöjda värden därför att bilirubinet är en nedbrytningspro-dukt av hemoglobinet. Hos nyfödda kan förhöjda värden ibland ses under de första veckorna på grund av att levern är omogen. 

 

Erytrocyter, sänkningsreaktion (B-SR) B-SR, "sänkan", utgör ett mått på hur mycket erytrocyterna packar sig, bildar  Myntrullar 

 

Kreatinin (P-Krea) P-Kreatinin mått på glomerulusfunktionen trots att endast en marginell ökning av kreatininet ses även om den glomerulära filtrationen sjunkit med upp till 40 procent.

 

Förhöjda värden ses vid njursvikt. Njursvikten kan vara prerenal, renal eller postrenal. En prerenal njursvikt innebär en minskad filtrering uppkommen av orsaker innan njuren, exempelvis lågt blodtryck (vid stora blödningar) eller en stenos (förträngning) i njurartären. En renal njursvikt beror på problem i njuren, exempelvis en nefrit. Den postrenala njursvikten beror på orsaker som är placerade efter njuren, exempelvis en prostatacancer som hindrar urinblåsan från att tömma sig.

  

Totalantal trombocyter (B-TPK) parallellt med övriga blodcellsanalyser. Lågt antal trombocyter kan bero på nedsatt produktion, ökad destruktion och ändrad fördelning av trombocyterna. Nedsatt produktion kan ses bland annat vid virusinfektioner (cytomegalovirus, mononucleos). 

(B-TPK) Höga värden på TPK ses framför allt vid kroniska inflammationer men även 

vid maligna blodsjukdomar med ökning av en eller flera poeser. 

 

Laktatdehydrogenas (S-LD) Laktatdehydrogenas finns mer eller mindre i kroppens alla celler. Dessa kallas isoenzymer. S-LD mäter den sammanlagda koncentrationen av isoenzymerna. Ett förhöjt S-LD kan därför bero på läckage från flera olika organ. 

 

Totalantal erytrocyter B-EPK cellräknare. Den enda indikationen för att bestämma antalet erytrocyter i blod är för att beräkna erytrocytindices. 

 

S-Na  Förhöjda värden är sällsynta, men kan ibland ses vid vätskeförluster orsakade av kraftiga svettningar, feber eller genom för liten tillförsel av vätska. Normala värden (isoton dehydrering) ses vid vätskeförluster orsakade av kräkningar, diarréer eller blödningar. Låga värden ses vid Addisons sjukdom (binjure-barksvikt) eller användning av diuretika, där natrium utsöndras med urinen och volymförlusten i blodet ersätts med vatten (utspädning).

 

S-K Kalium finns framför allt i cellerna. Förhöjda värden ses därför vid cellskador, exempelvis hemolys, större muskel- eller brännskador. Även njursvikt och diabetisk ketoacidos kan orsaka förhöjda värden. Låga värden ses däremot vid diuretikabehandling och behandling av diabetisk ketoacidos samt vid långvariga diarréer och kräkningar.

 

S-Urea Förhöjda värden ses om patienten är på väg att bli uremisk på grund av en minskad njurfunktion. Vid blödningar högt upp i magtarmkanalen ses ibland urea-stegringar på grund av det blod som absorberas i tarmen.

 

S-Bilirubin Hos vuxna ses ibland förhöjda värden vid gallsten och pankreascancer på grund av total tilltäppning av gallvägarna. Även hepatit kan ge förhöjda värden. Hemolys kan ge förhöjda värden därför att bilirubinet är en nedbrytningspro-dukt av hemoglobinet. Hos nyfödda kan förhöjda värden ibland ses under de första veckorna på grund av att levern är omogen. 

 

S-ASAT/S-ALAT ASAT och ALAT finns framför allt i musklerna och levern. Kraftiga höjningar ses vid akut hepatit. En viss höjning kan även ses vid skrumplever eller tumörer i levern. Vissa muskelsjukdomar (exempelvis hjärtinfarkt) och muskelskador (även från trauma) kan ge förhöjda S-ASAT-värden. 

S-Alkaliska fosfataser Förhöjda värden ses vid skelettsjukdomar och gallstas. Vid förhöjda värden tas ofta

 

S-GT för att avslöja om förhöjningen orsakats av skelettsjukdom eller gallstas. S-GT Förhöjda värden ses vid leversjukdomar exempelvis till följd av gallstas (från gallsten) eller alkoholintag.

 

S-Amylas Kraftigt förhöjda värden ses vid akut pankreatit. En viss förhöjning kan även ses vid ulcus, ileus eller gallsten. Om patienten kan förmodas bli opererad eller har en misstänkt bukblödning tas blodgruppering och bastest. Vid andningspåverkan, takykardi eller lågt blodtryck tas ibland även ett arteriellt blodgasprov.