Vid insättning av en perifer venkateter utnyttjas vanligen handens eller underarmens vener. Det ytliga systemet har sin början i handryggens venösa nät (rete venosum dorsale manus) som dränerar sitt blod via bl.a. kungsvenen (vena basilica) och huvudvenen (vena cephalica). Hur lätt det är att identifiera ett blodkärl påverkas bland annat av mängden subkutant fett. En ökad mängd fett innebär ofta att det är svårare att hitta ett blodkärl att sticka i, eftersom blodkärlen då inte är lika tydligt avgränsade utan mer "inbäddade". En ökad sympatikusaktivitet innebär en ökad vasokonstriktion medan en minskad aktivitet innebär en vasodilatation. Rädsla, oro och smärta aktiverar sympatikus och försämrar därmed förutsättningarna att hitta tydliga vener, och det är därför viktigt att skapa en så trygg situation som möjligt för patienten i samband med inläggning av den perifea venkatetern.

Valet av storlek på venkatetern styrs av behovet av flöde, men också av blodkärlens utseende och funktion. För vanliga kristalloider om Infusionsbehandling) och där det inte finns behov av högt flöde, räcker det oftast med en perifer venkateter som är blå eller rosa (22-20 G). Vid transfusion av blod som har en högre viskositet är det bra att välja en grövre kateter med ett gaugetal på högst 20, d.v.s. en perifer ven kateter som är rosa.

Den vanligaste komplikationen i samband med perifer venkateter är trombojlebit, vilket innebär inflammation och blodproppsbildning i en ytlig ven. Risk för luftemboli kan uppstå om infusionsaggregatet och trevägskranarna inte fylls ordentligt med vätska innan infusionen kopplas till patienten.

 

Förberedelse av patienten

  • Förbered patienten genom att informera om hur insättningen kommer att gå till.
  • Informera om varför patienten skall få den perifera venkatetern och hur länge behovet för denna behandling förväntas vara.
  • Stick är förenat med en rädsla hos patienten för att det skall göra ont. Om patienten har önskemål om smärtlindring finns det flera alternativ Informera patienten om hur en perifer venkateter ser ut, att det är en "slang" och inte en nål som ligger i blodkärlet. Ordet "nål" som ibland används för att beskriva en perifer venkateter associeras ju vanligen till något som sticks. Detta kan få patienten att tro att handen/armen måste vara helt stilla efter insättningen, något som naturligtvis inte är nödvändigt.
  • Inläggningen av en perifer venkateter bör göras på en liggande patient. Det är exempelvis lättare att hantera ett eventuellt blodtrycksfall om patienten ligger ner jämfört med att denne sitter i en stol.

Utrustningslista

  • Skyddsunderlag för att motverka eventuellt spill på sängkläder
  • Blodtrycksmanschett alternativt stasband
  • Handskar och plastförkläde
  • Tork för desinfektion
  • Klorhexidinsprit 5 mg/ml
  • Perifer venkateter i lämplig storlek
  • Spruta med isoton koksaltlösning 9 mg/ml
  • Etikett för märkning av sprutan
  • Förband för fixering av venkatetern
  • Trevägskran, eventuellt med injektionsventiler alternativt bara injektionsventil
  • Behållare för stickande och skärande avfall

 

Förslag på genomförande, fort

  • Kontrollera kateterläget genom att injicera natriumklorid 9 mg/ml i venkateterns injektionsport samtidigt som området runt kateterns insticksställe observeras. Det skall inte kännas trögt att injicera och det får inte heller uppstå någon svullnad i anslutning till katetern. Patienten bör inte heller känna någon smärta i samband med injektionen, däremot kan det kännas kallt när natriumkloridlösningen sprutas in i blodkärlet.

 

  • Observera! Svullnad, smärta eller ökat motstånd i samband med injektionen kan tyda på att katetern ligger utanför blodkärlet och att den isotona natriumkloriden har hamnat extravasalt

 

  • När insättningen har lyckats fixeras katetern med ett transparent förband avsett för ändamålet. På förbandet antecknas datum och tid för insättningen samt en signatur av den som satt in venkatetern.

 

  • Anslut en trevägskran med injektionsventiler till venkatetern som genomspolas med natriumklorid 9 mg/ ml. Som alternativ kan en injektionsventil sättas direkt på den perifera venkatetern.

 

  • För att förhindra att patienten fastnar med den perifera venkatetern skyddas den lämpligen med någon form av yttre förband (t.ex. tubgas

Dokumentation

  • Det som skall dokumenteras i samband med insättningen av en perifer venkateter är indikationer för behandlingen, datum, klockslag samt storleken på den kateter som satts in. Dessutom skall insticksstället och vilka kontroller som genomförts antecknas så att man kan konstatera att katetern ligger rätt. Antalet försök som gjorts, om det uppstått några komplikationer eller om förbehandling med t.ex. EMLA'" eller värmedyna har använts skall också dokumenteras.

Förslag på genomförande

  • Desinficera händerna. Sätt på plastförkläde.
  • Märk och dra upp en spruta med natriumklorid 9 mg/ml.
  • Kontrollera patientens identitet.
  • Sätt på blodtrycksmanschetten (alt. stasband) på den arm som valts och pumpa upp så att tillräcklig stas erhålls .
  • Desinficera ett hudområde motsvarande förbandets storlek på det planerade insticksstället. Använd rikligt med klorhexidinsprit som får verka i minst 30 sekunder (spriten skall ha torkat). Observera! Det är inte tillåtet att åter palpera venen över insticksstället efter desinfektionen. Om så ändå måste ske på grund av att det inte längre går att lokalisera venen, skall desinfektion upprepas innan punktion.
  • Släpp stasen.
  • Desinficera händerna och ta på handskarna.
  • Välj en perifer venkateter med en grovlek som svarar mot storleken på blodkärlet och syftet för behandlingen. Förbered katetern genom att fälla ut vingarna och kontrollera att den vita proppen sitter på lätt (den skall lätt kunna tas av i samband med utdragandet av stålkanylen).
  • Pumpa upp blodtrycksmanschetten på nytt. Fatta den perifera venkatetern med ett trepunktsgrepp med den dominanta handen.
  • Använd patienten som stöd t.ex. med ringfingret och lillfingret. Fixera blodkärlet genom att sträcka huden med den icke-dominanta handen (vanligtvis vänster) så att kärlet inte glider undan vid punktionen.
  • • Punktionen bör göras i en vinkel på 15-30 grader mellan nålen och hudplanet. Denna vinkel skapar goda förutsättningar för att lyckas med punktionen och införandet av katetern
  • Byt grepp så att den icke-dominanta handen fattar om kateterns ena vinge.
  • Släpp stasen med den dominanta handen.
  • Dra ut stålkanylen (ledaren) så att dess nålspets kan ses precis i hudplanet. Detta ger en indikation på en korrekt placering under hela insättningsproceduren genom att blod kan observeras i katetern. Tänk dock på att stålkanylen inte får dras ut för långt eftersom katetern då blir instabil.
  • Håll stålkanylen (ledaren) stilla samtidigt som venkatetern förs in i
  • blodkärlet med den icke-dominanta handen. Kom ihåg att det är absolut förbjudet att föra tillbaka ledaren in i katetern när den väl har backats tillbaka.
  • När venkatetern är på plats trycker man med långfingret över kärlet ovanför den plats där katetern slutar, för att motverka blodläckage. Sedan dras stålkanylen ut helt.
  • Byt grepp så att den icke-dominanta handen fattar om kateterns ena vinge.
  • Släpp stasen med den dominanta handen.
  • Dra ut stålkanylen (ledaren) så att dess nålspets kan ses precis i hudplanet. Detta ger en indikation på en korrekt placering under hela insättningsproceduren genom att blod kan observeras i katetern. Tänk dock på att stålkanylen inte får dras ut för långt eftersom katetern då blir instabil
  • Håll stålkanylen (ledaren) stilla samtidigt som venkatetern förs in i blodkärlet med den icke-dominanta handen. Kom ihåg att det är absolut förbjudet att föra tillbaka ledaren in i katetern när den väl har backats tillbaka.
  • När venkatetern är på plats trycker man med långfingret över kärlet ovanför den plats där katetern slutar, för att motverka blodläckage. Sedan dras stålkanylen ut helt.