Blodtryck

Blodtrycket definieras som det tryck blodet utövar mot kärlväggen. Trycket är inte detsamma i hela kretsloppet. Avståndet från hjärtat, de olika blodkärlens storlek och kärlväggarnas motstånd påverkar trycket. Blodtrycket avtar på vägen från vänster kammare till artärerna, och vidare till kapillärerna och venerna. Blodtrycket är högst i artärerna, medan det sjunker kraftigt i kapillärerna och är nästan o i de stora venerna. De olika trycken i kärlsystemet indelas i artärtryck, kapillärtryck och ventryck. Blodtrycket ger bland annat information om hjärtats arbetsbelastning. Hos vuxna anses blodtrycket vara normalt om det är lägre än 130/85 mm Hg. Högt blodtryck, eller hypertoni, föreligger om det systoliska blodtrycket är 140 mm Hg och det diastoliska blodtrycket är 90 mm Hg, eller om patienten behandlas med blodtryckssänkande läkemedel. Hypertoni leder till ökad arbetsbelastning på vänster kammare, och utan behandling utvecklas hjärtsvikt. En rad fysiologiska faktorer påverkar det arteriella blodtrycket, bland annat följande:

 

  • Hjärtminutvolymen: När den blodvolym som hjärtat pumpar ut i aorta per minut ökar, ökar också blodtrycket, och omvänt gäller att nedsatt minutvolym sänker blodtrycket.
  •  
  • Det perifera motståndet: När arteriolerna dras samman, minskar lumen i hela kärlsystemet, och blodtrycket stiger. När arteriolerna vidgas och det perifera motståndet sjunker, blir det mer plats över till blodet perifert och totalt, och följaktligen sjunker blodtrycket.
  •  
  • Artärernas elasticitet: I hårda, sklerotiska blodkärl är kärl väggen mindre elastisk. Den ger därför inte efter lika mycket för tryckökningen när blodet pumpas ut från hjärtat i normala kärl, och därmed ökar det systoliska blodtrycket.
  •  
  • Blodvolymen: Minskad blodvolym, t.ex. på grund av blödning, leder till sänkt blodtryck därför att vänster kammare inte fylls tillräckligt i vilofasen, diastole. Kärlens kapacitet är då större än blodvolymen.

 

Det arteriella blodtrycket stiger ofta med åldern. Trots det är ett blodtryck som överstiger 140/90 mm Hg ogynnsamt för alla, oavsett ålder, på grund av belastningen på hjärtat. Andra faktorer som påverkar blodtrycket är vikt, ansträngning och stress. Överviktiga personer har ofta förhöjt blodtryck. Ansträngning och psykisk stress leder till ökat blodtryck, bland annat därför att det sympatiska nersystemet aktiveras. Det systemiska blodtrycket mäts indirekt med hjälp av en blodtrycksmätare.

 

Direkt blodtrycksmätning, som kräver invasiv teknik, används främst inom intensivvården och beskrivs inte här. Vid indirekt blodtrycksmätning är det viktigt att utrustningen används på rätt sätt och att blodtrycksmanschetten har rätt storlek och placeras rätt. Om manschetten är för liten blir det uppmätta blodtrycket för högt, och om manschetten är för stor blir det uppmätta blodtrycket för lågt.

 

Det finns olika storlekar på ballong och manschett, och det är viktigt att välja rätt storlek. Då kan man inte känna någon puls nedanför blodtrycksmanschetten och inget ljud hörs i stetoskopet. Man bör förklara för patienten att denne kommer att känna krypningar och domningar eller lite värk i armen när blodtrycksmanschetten är uppumpad, och att det beror på att blodtillförseln är avklämd.

 

Sedan sänker man långsamt trycket i blodtrycksmanschetten. När trycket har sänkts så mycket att blodet under hjärtats systole kan passera genom a. brachialis igen, hörs ett dunkande pulsljud i stetoskopet. Det tryck som manometern då visar är det systoliska blodtrycket. När blodet fritt kan passera genom a. brachialis hörs inte längre de dunkande pulsslagen i stetoskopet, eller också är de kraftigt dämpade

 

Det tryck som manometern då visar är det diastoliska blodtrycket. Hos vissa patienter kan man emellertid höra svaga pulsslag i stetoskopet ända tills manometern visar 0.Detta bör man vid registreringen ange genom att skriva att blodtrycket är t.ex. 120/90-0 mm Hg.